En liten prosadikt på ”Bjönamåle” får bli mitt inslag i kväll. Det handlar om en:
N´illjarsn pajke.
”Nu gå du rada vägen hem frårn skola.
Sa mamma dell lillkläppen sin”
”Du gå bara int å blöt nede
te na vattedike ellar te na tjekaler”.
Men n´Knut han va marnöm dellå
prove nystövlern sine. Dam vä langskafta.
Sä då han geck färbi krondike
Varn tjvunget si ätter hörr de kön gå.
Dä bara tjaske då han tröckte ne fotn
tin dän gegga. Dä geck rakt geschvint.
Men då han slompe ne erne stövla
te n´dän sörja. Vorte nä för djuft.
Sä då han drog opp fotn
vorte stöveluschlingen kvär
däri dike. Full vä blötlere.
Int vare na rolet för mamma harns.
Å tjvätt lerstrompern
å försjök å fo dyngstövlern tör.