Krig och farsot.
Under många århundraden begränsades antalet invånare i Sverige genom krig och farsoter. Landet var under medeltiden och flera århundraden framåt ständigt involverade i mer eller mindre meningslösa konflikter. Dåtidens krigföring med blodiga drabbningar på slagfälten slutade med att massor av soldater stupade. Detta medförde ibland att hela städer och byar dränerades på manlig befolkning i produktiv ålder. Mattarbodum till exempel var i slutet av 1600-talet helt öde och brukades under en period som slåtter under Gide by. Farsoter var under medeltiden ett ständigt gissel. Under större delen av 1300-talet härjade Digerdöden, en pestepidemi som grasserade över hela Europa och som dödade nära hälften av den dåtida befolkningen. Andra smittsamma sjukdomar som TBC och Mjältbrand orsakade också många dödsfall.
Det var först under 1800-talet som Sverige ökade i folkmängd. En lång period av fred följde efter krigsslutet 1809. Dessutom förändrades befolkningens levnadsförhållanden med stabilare mathållning och förbättrad hygien. Detta innebar närmast en befolkningsexplosion. Vilket resulterade i en viss överbefolkning eftersom jordbruket inte förmådde hålla jämna steg i utvecklingen. En omfattande emigration, främst till Amerika, blev följden. Dock har jag en känsla av att från våra bygder var det inte någon omfattande utflyttning. Man löste det ofta genom att dela befintliga jordarealer eller genom nyodling. Sågverksindustrins tidiga etablering skapade också arbete för dåtidens övertalighet. Jag och några andra har planer på att försöka kartlägga emigrationens omfattning i närområdet. Samt om möjligt dokumentera densamma.