Bokstavsbarn förr.
Numera får barn och ungdomar med olika störningar i sitt beteende en helt annorlunda omvårdnad och behandling än som var fallet för hundra år sedan. Då sade man att de var född med ett lyte. Var de gravt utvecklingsstörda eller hade någon missbildning blev de ofta undangömda. Det innebar många gånger att de var hänvisade till en vistelse i total isolering. De blev heller inte föremål för medicinska insatser eller kom under någon vård. Hade man ett lyte som inverkade menligt på deras tillvaro var det inte så vanligt att de behandlades. Många gånger blev de också instängda på något behandlingshem eller annan institution. Det uppfattades också som något skamligt som för det mesta stannade inom den egna familjen. De deporterades ofta till något behandlingshem där de levde sitt liv fjärran från sociala kontakter.
Jag minns en händelse från min barndom i Långviksmon. Det var nog i början av 1930-talet för det var under en tid min mamma Signe skötte järnvägsstationen. Det var så att i hennes tjänst för Statens järnvägar SJ. hade hon förmånen att åka gratis på tågen, så kallade fribiljetter. Då hände de sig att i bygden fanns i en familj en gravt utvecklingsstörd flicka. Så illa däran att hon skulle placeras på ett särskilt behandlingshem i Småland. Men familjen hade av någon orsak inte möjligheter att assistera henne på resan ned till Småland. Eftersom mamma Signe åkte gratis på järnvägen åtog hon sig att följa flickan på resan. Det blev för flickan ett definitivt avsked från familjen eftersom den tidens institutioner för utvecklingsstörda var mera en förvaring och inte någon behandling.
Numera uppmärksammas barn och ungdomar med olika svårigheter på ett helt annorlunda sätt. I något fall kan till och med man vända det till något positivt. Utvecklingen på området har förändrats radikalt bara under en mansålder.