God åldringsvård.
Sverige har en alltmer åldrande befolkning. Samtidigt som andelen äldre ökar blir den procent av befolkningen som befinner sig i arbetsför ålder allt lägre. Det betyder i klartext att allt färre skall täcka de allt större kostnaderna för äldrevården. Där utgör Örnsköldsviks kommun inget undantag. Det verkar bli allt svårare för varje år att åstadkomma en budget som täcker kostnaderna. Den krassa verkligheten är således att pengar, eller snarare brist på pengar, kommer framöver att vara avgörande för vilken vårdstandard man kan erbjuda. VÅRD ELLER ICKE VÅRD = PENGAR! Det är alltså det budskap som befolkningen, och framförallt de äldre, ställs inför vad gäller framtida vårdinsatser.
Personligen är jag inte så lite konfunderad över de sparåtgärder som presenteras i det senaste förslaget till budget. Ett av de generella besparingsförslagen är nämligen att höja straffavgiften för alla felparkerare i Örnsköldsviks kommun. Jag tycker att det kan verka tämligen långsökt att man kan lyckas rätta till ett budgetunderskott på ett större antal miljoner på enbart felparkerade bilar. Då tycks man inte känna Nolaskogsaren som i grunden är en försiktig ekonom.
Genom att upphöra med verksamhet i den äldre delen av Björnaborg och flytta "vårdobjekten" till andra boenden i kommunen tror man sig kunna spara runt 11 miljoner kronor per år. Den trolleribetonade beräkningen har jag också svårt att förstå. De äldre som i dag vårdas på Björnaborg försvinner ju inte i tomma luften. De har fortfarande samma vårdbehov som i dag. Förslagsvis skall de flyttas till något boende i centralorten. Där vårdkostnaden är skyhögt över det betydligt mindre kostsamma Björnaborg. Dessutom ökar också antalet vårdkrävande äldre vilket kommer att kräva allt fler vårdplatser om bara några få år.
Visst kan man hålla med om att boendestandarden och arbetsmiljön inte håller så hög klass i Björna. Men det beror i stor utsträckning på gamla försyndelser. Genom att inte kontinuerligt bygga om och anpassa boendet till bättre standard har man grävt sin egen grav. Men bristande underhåll av kommunens fastigheter är en röta som dels har pågått länge och dels vidhäftar många andra byggnader i kommunen. Titta bara på Björnaskolan som är på väg att rasa samman.
Om man analyserar situationen ytterligare finner man att köket och matsalen som betjänar även den nya sjukhemsavdelningen ligger i den del man ämnar riva varför den uppgiften också måste lösas. Säkert inte utan kostnader. Om man därtill betänker att rivningen av ett så stort och solitt hus (ekologisk rivning) kanske kostar runt ett hundra miljoner kronor kan jag för mitt liv inte räkna ut hur den besparingsekvationen skall gå ihop.
Man kan dessutom beakta de sociala och anställningsmässiga aspekterna för ett stort antal anställda förlorar sina jobb blir man än mer förvirrad. Räknar man verkligen med att det inte har någon betydelse för kommunen som sådan. Jag vågar frankt påstå att det är den största tragedin i hela besparingsprojektet. Men det verkar som att det inte rör politikerna i rumpan. Det är ju ytterligare en rallarsving åt hela bygden. Den som ändå är hårt drabbad i dessa dagar.
Vill man göra affektiva och bestående besparingar i kommunens budget skall man analysera den utbredda byråkrati som existerar i kommunen. Verksamheten har en alldeles för stor "överbyggnad" i antalet tjänsteandar. Om man betänker att varje anställd kostar, med alla omkringkostnader, cirka en miljon kronor per år och kommunen har nästan 6.000 anställda finns där en potential till långtgående kostnadsreducering. Börja med att kapa från toppen och inte ge sig på de som arbetar på "golvet". Om man tar bort elva "tumrullare" har man genast sparat ett Björnaborg.