Vårdfilosofi.
I skuggan av den turbulens som just nu råder omkring vårdinsatserna i vår region kan man undra hur det var förr. Knappast bättre. Oftast var det någon mer eller mindre självlärd ”kuckelgubbe” som hade läkekonsten som extraknäck. Ibland lyckades man något så när och ibland lyckades man inte alls. En sådan självlärd doktor var ”Israel i Ovansjö. Förr i tiden gick det många historier om hans skicklighet. Vad jag fått mig berättats någon gång var han både medicinsk kunnig men gjorde även kirurgiska ingrepp.
Från tiden som liten grabb i början av 1930-talet minns jag att det i Trehörningsjö fanns en läkare som hette De-roone uttalat Derång. Alla prisade honom den tiden för hans skicklighet. Av namnet att döma kan man tänka sig att han kom utomlands ifrån, möjligen från Tyskland. Hur han hamnat i våra trakter har jag inte en aning om. Möjligen kan det ha varit en ren slump. God nytta gjorde han troligtvis i en tid då många gick en för tidig död till mötes. I Mattarbodum till exempel skördade tuberkulosen många offer i början av förra seklet. I var och varannan familj dog ett eller flera barn en för tidig död på grund av smittan. Några generationer tillbaka var också olika epidemier ett gissel. Det har skymtat fram vid bedriven släktforskning att mellan 1870 till 1890 dog många barn och ungdomar i sådana smittsamma farsoter. I kyrkans ”dödsbok” visar att det vissa år var en oerhört stor dödlighet bland barn.
Förr i tiden fanns det också så kallade homeopater och andra sorts botare som for omkring i byarna och erbjöd sina tjänster. Om dessa ämnar jag skriva något om i någon kommande blogg.