Vad är ett liv?
Vid svåra omvälvande händelser som inträffar emellanåt som får katastrofala följder för ett stort antal människor kan vi inte undgå att påverkas. Då livets förgänglighet blir en krass verklighet går våra tankar omedvetet till vår existens och det som är bortom. Jag ser det inte som något onaturligt. Snarare som en del av livet. Sådana tankar stärker vår livsvilja och ger oss rätt perspektiv på vår tillvaro. De lär oss att bejaka livet och bringa mening och innehåll åt vår tid här.
En dikt illustrerar detta:
En kria om livet.
Det fanns där en bunt helblanka blad
en dag i begynnelsens tid
det var inga ord, ej en enda rad
som då hade häftats därvid.
Efterhand kom där ett ord eller två
som småningom blev många fler
Kanhända där gjordes en plump då och då
sådant som livets verklighet ger.
I ungdomens tid gick det tämligen lätt
då livet fylldes med tätskrivna ark.
Det maldes och bröts på snirkliga sätt
med en känsla så sinnlig och stark
Småningom kallnade pennans glöd
och det blev glest mellan orden.
En ängslan förnams för att finna stöd
för det lilla som fanns här på jorden.
Snart är det dags till en sträng magister
att lämna sitt alster för prövning,
För trots alla fel, alla plumpar och brister
var det ändå en lyckosam övning.
Kanhända blir den godkänd ändå
den kria som tiden gjort färdig.
Även om somligt är svårt att förstå
syns himlen ändå mig värdig.
Ty en dag skall min kria slutligen ses
av Herren som rår över livet
Då skall den slutliga utsagan ges
om godkänt blir allt som är skrivet.
Då kan man hoppas att räddad man är
från en suckan med stingsliga ord
så att till sist Han mig beskär
en vila vid Herranoms bord