Svamptider.
Geom det myckna regnandet börjar det bli gott om svamp i markerna. När man vandrar i terrängen ser man att det växer svampar lite här och var. Det är bara en hake: jag är skitdålig på att känna till alla svampsorter. Jag brukar av och till konfrontera Svampguiden på Googel, men blir inte mycket klokare av det. Annars är det en mycket bra vägvisare i ”svamdjungeln”.
Jag har under senare år haft ambitionen att lära mig mer om ätliga och oätliga svampar. Men jag känner mig fortfarande väldigt osäker när jag går i svampmarkerna.
De få svampexperter jag känner är mig inte till stor nytta. Dom är nämligen infekterade av intevisavardebästasvamparnafinnssyndromet. Vid de svampexkussioner jag varit med på de senaste åren har vi alltid vistas på marker där tillgången på svamp har varit noll. Även vid ett bra svmpår när tillgången har varit riklig.
Jag har ytterligare ett handikap. Jag har nämligen växt upp i en kultur och en miljö där det inte var särskilt angeläget att ta tillvara den rikedom som fanns i svammarkerna. Söppen, dä va nånting som korna ´åt. Det var ingen människoföda. På den tiden var det inte ens aktuellt med Chaminjoner. Det fanns nog inte att köpa på Koppra. Förunderligt nog så klarade vi oss ändå.
Men visst är det smarrigt med ett rostat bröd bemängd med en läcker stuvning på färska kantareller.
Kanske kunde jag vid ett senare tillfälle i höst redovisa för er om jag gjort några framsteg på den ack så smala vägen till svampens rike.
Gonatt och gomorron!!