Vila.
Så är det åter söndagskväll efter en ljuvlig vilodag. Helgens kyrkobesök var förlagt till lördagskvällen. Då var det sittning i den berömda ”Lördagssoffan”. I den satt en fotbollsspelare och tränare från Umeå FC. Han intervjuades förnämligt av Hanna Mattebo. Efter en obotlig hjärnskada i samband med en match blev han helad genom goda vänners förbön. Hans berättelse gjorde starka intryck på de många åhörarna. Personligen tyckte jag det var häftigast med läkarens journalanteckning. ”Helt botad efter förbön”. I dag spelar ha åter fotboll som kapten och tränare för laget.
Till det fogar jag en liten dikt som heter:
Aftonbön
När dagen lider mot sitt slut
dess larm och strid har ebbat ut
hörs en sång om livet
och verket tagit sin tribut
aftonfrid har gjort debut
med allt som oss är givet.
Då riktar vi oss med vår sång
mot högre höjder som en gång
skall våra själar lisa
Om jordens dal än synes trång
vår vandringtid här bliver lång
vi bör vår herre prisa.
Så vänder vi ännu ett blad
i våra många dagars rad.
får ro för själ och sinne
Nu spelas nattens serenad
som lyser frid i land och stad
när vilans tid är inne
Vi ber en bön om stilla ro
och ljuvlig frid uti vårt bo
när aftonen sig sänker
då vi funnit har vår tro
som har till himmelen en bro
och slutlig harmoni oss skänker
Vår Herre mitt i livet står
och ljuvlig frid vårt sinne når
när vi på himlen tänker.
Så än hur våra dagar går
i själen stilla ro vi får
när aftonstjärnan blänker