Surströmming.
Den här veckan går i surströmmingens tecken. I morgon onsdag kommer OLD-fejs att underhålla vid en surströmmingsfest i Svedje, Då blir det väl att inmundiga x antal firrar med dito diverse tillbehör. På fredag underhåller samma supergäng vid en surströmmingsfest i Leding. Då blir det väl åter att inmundiga x antal firrar med ty åtföljande tillbehör. På lördagskväll är det surströmmingsfest nere vid Mopärlan i LIIF-s regi. Återigen blir det väl att ”trö i sig” x antal firrar som traditionellt tarvar vissa tillbehör och dito dryckjom. Hur mycket dioxin och PCB man därvid intager går väl inte ens vetenskapligt fastställa. Nu har jag väl levat så länge och dessutom inte är gravid (vad jag vet) så det torde inte innebära någon större risk. Jag får väl ”hägde” på intaget framöver.
För att ytterligare prisa denna fermenterade produkt bifogar jag en dikt som jag nedskrivit vid något tidigare tillfälle.
En nyttiger fisk.
Den fisk som vi förtärt i dag har givit oss ett visst behag
Den syrats på ett konstfullt sätt så den till slut har blitt en rätt
En rätt så konstig rätt
Denna fisk har preparerats synnerligen fermenterats
av behandlingen blitt ”slak” därvid fått en syrlig smak
Va ä de för sak.
Ock denna fisken, mjäll och fin gett oss dagens dos av dioxin
kanske kan den därtill ge en smärre kvantitet av PCB
Så tackar vi för de.
Fast EU nästan den förbjudit har fansens hurrarop dock ljudit.
I land och stad, från man till man har maning gått för fisk så grann
Allt väl, minsann!
Så mätt och däst man kliver av förrän man helt har gått i kvav
och lever gott i alla dar. Dock en ljuvlig doft blir kvar
Ty den som spar han har.
Så längtar vi till nästa stämma att smaka få en riktig klämma
av rutten fisk som oss behagar att ingen alls på äldre dagar
går omkring och klagar.
Ingen människa blir purken om det till sist blir slut i burken.
Ty snart vi åter syns igen och käkar fisk som bara den
”väl mött min vän”.