Reflektion.
Ibland har jag funderat över skillnaden mellan liv och existens. Lite grand med anledning av det jag upplevde i går kväll. Då tänkte jag nämligen att mötet människor emellan i form av ett kulturellt utbyte förvandlar existensen till ett meningsfullt liv. Att stå inför en skara människor som ingenting heller vill än suga åt sig varje stavelse och fylla dessa med sprudlande liv är inspirerande. Det är dessa meningsfulla möten som förvandlar existensen till liv.
Det är väl så att varje människa oavsett kön, hudfärg, social ställning et cetera. har någonting att dela med sig till andra människor. Det kan vara långa möten med berikande samtal såväl som korta ögonblick av samförstånd. Jag har nog skrivit det förut, men jag menar att berikande social samvaro har sin givna plats i ett normalt fungerande umgänge. Visst är det nödvändigt ibland med en rofylld ensamhet där man får vara i sina egna tankar och funderingar. Om man kan finna denna livsbejakande kombination tror jag individen får ro för själen men samtidigt ett meningsfullt LIV.
Existens
Är tiden konkret realism eller ej,
en konstruktion gjord för vårt väl?
Det är en fråga man kan ställa sig,
ett spörsmål om fri eller träl.
Det finns egentligen alls ingen tid
det är något vi själv hittat på.
Skall vi därför någonsin vinna vår strid
bör vi detta faktum förstå.
Men ändå, vi lever i tidsperspektiv
med dagar, timmar, minuter
Ända sen skaparen sade sitt ”bliv”,
den sanninsgen oss innesluter.
Så är tiden en del av vår existens
den som död och förgängelse vet.
Blott skaparen själv kan sätta dess gräns
för en tidlös tidlös lång evighet
Men innan den tiden har funnit sin gräns
vi alla bör leva ett meningsfullt liv
som inte endast blir en tom exitens
eller bara ett långt tudsfördriv.
När vi därför kan stärka en annans mod
med ett givande möte ibland
och visar den arme en vilja så god
bär det hän till fullkomningens land.