I sensommartid.
När solen dalar dagen kortas av
kvällen skymmer tidigt då.
Ett skimmer blott det är.
Ett ljus som smeker över land och hav
Som till himlens höga nejder nå
med en gudomlig atmosfär.
Då har dagens sin fullbordan nått
vid solens sista gyllne strålar
och blommans nektar sugits ut.
Då kvällens väsen tagit som sin lott
att ösa ymnigt ur de gyllne skålar
som sinar blott vid evighetens slut.
Så vill jag ärligt söka livets mening
vid sommarns sista varma glans
som saligt svingas sig till Gud
Det sakta rör sig mot en ljuv förening
som överallt och ingenstans
tystat sommarnattens alla ljud