Tystnaden.
Så har dagens alla ljud nått sin fullbordan. Sommarskymningen har övergått till natt. Allt är stilla. Då smyger sig en förtrollande känsla av välbefinnande över en enkel skribent. Det är svårt att till fullo tolka denna förnimmelse. Ett försök ändå.
En känsla.
I kvällens tysta timma det ljuvligt slutat stimma
vid nattens mörka flykt
Och som disig dimma poeten slutat rimma
i en tid förryckt.
När alla ljuden svinner av det som hos mig brinner
då inget kan förklaras
den känsla jag förrinner när alla ljud försvinner
ej det kan rätt besvaras.
När tiden hos mig lider i hädan svunna tider
jag kan ej skriva mer
Jag sedan sakta glider och i längtan skrider
mot det som vila ger.
Det är en känsla bara som ej går att förklara
den känslan bara finns
till sist det nog kan vara ett nonsens blott att spara
ty inget därmed vinns
Så över land och vatten den stilla sommarnatten
breder ut sitt flor
där är den dolda skatten som blomman i rabatten
där frid och glädje gror