Ett annat minne
Jag erinrar mig en man i mitt minnes arkiv som alltid hade ett favorituttryck i allt som han sade. Han kommuniserade aldrig med en medmänniska utan att använda detta för honom ett kära ord. Jag har skrivit en liten dikt om honom som jag har kallat ”Sörru vettu”..
Häll till godo.
Sörru vettu.
Ha använde ständigt ett uttryck
Som var honom mycket kärt
Det var minsann ingen nyck
Annat var ingenting vätt
I var mening han sa ”sösru vettu”
Som han brukte i allt sitt tal
Ty det var som så sörru vettu
i övrigt han var rätt normal
Det är ju som så sörru vettu
att jag är en rediger man
Därfor ja säg sörru vettu
snacket är redigt ninsann
Därför han fick sörru vettu
det namna som bar honom fram
Han blev benämd sörru vettu
av svenskarnas frejdade stam.