En känsla.
I kvällens tysta timma
det äntligt slutat stimma
vid nattens hädanflykt
Och som i disig dimma
poeten slutat rimma
i en tid förryckt.
När alla orden svinner
av det som hos mig brinner
då inget kan förklaras
av det som snart förrinner.
Alla ljud försvinner
ty det kan ej bevaras.
När tiden hos mig lider
i hädan svunna tider
jag kan ej skriva mer
Jag sedan sakta glider
I suckan sakta skrider
mot det som vila ger.
Det är en känsla bara
som ej går att förklara
den känslan bara finns
Så kan det kanske vara
ett nonsens blott att spara
om sällhet därmed vinns