En julrepris.
Det må tillåtas mig att så här före jul bjuda er något som jag sannolikt har lagt in i min blogg vid något tidigare tillfälle. Men jag tycker att det passar så bra några dagar före julafton. Det var ju ändå en viktig del av julfirandet förr i tiden nämligen julgrisen.
Av den orsaken bjuder jag er än en gång:
Julgrisens memoarer.
Jag föddes en gång med en stor syskonskara
min moder som skötte oss var en riktig gris
Stor ömhet och omsorg fick jag erfara
vi mådde som svin på alla sätt och vis
Så småningom fick jag en egen tjusig stia
den blev min boning på denna fagra jord
Med toa och ställe där jag kunde mig klia
varje dag fick jag gå till rikligt dukat bord.
Jag fick mjöl och potatis och svinaktig målla
Det var för en gris en stärkande diet
Jag tänkte att det här kan väl aldrig hålla
det finns uppenbar risk att jag blir alltför fet.
En profet kom och ställde en underlig fråga
tror du, min vän, på något liv efter jul?
Sådana tankar kunde alls inte mig plåga
jag levde som prins i mitt grevliga sjul.
Där jag hade min boning i världarnas vimmel
mitt liv skulle vara en lång evighet
Att tänka på tvärstopp och grisarnas himmel
var långt från misär och svårmodighet
Men en grådaskig dag i decembertid
allting plötsligt blev tämligen svart
Jag begrep inte ett dugg men fick åndå frid
ett hastigt slut på så lyckosam start.
Men skinka rullader och smaklig sylta
på julbordet bidrog jag svinaktigt med
Jag var ändå en rätt nyttosam gylta
även om det fasligt i skinnet sved.