Bärplockaren.
Si hörr han bär säg åt. Te lingonrise, vä gamberna. Stöpplet å vrangt, sä illa dä låt,
han könn fäll int annelensch merna,
Menbära är ti hinken dä ändå kan bli. Öm han ä jeren å väldans sä envis.
Fast dä ä ett väldans besmi å fo ne gå lätt på na vis.
Men bära ä fögan gött å ha, då vinterdaga bli lang.
Men dä ä no rakt söm de ska va, i alle sorts sammanhang.
Sä han fortsätt å gå däri rise, hörr vrinket å vrångt dä än är.
Fö han tänk på ne hänn vise: Dä ä fäll söbben å nåppe na bär.
ä ä bra för krappen å berna, ä för bära söm å gött å ha
Sä därför vell jäg fäll merna, nåppe bära ä fögan bra.