Tankar i sen höst.
När solens ljus i gula höstlöv blänker
och när naturen lägger sig till ro
Jag då på livets mått och mening tänker
likväl förankrad i en bergfast tro.
När höstlig fågel flyttar från sitt viste
på lätta vingar hän till fjärran land
Jag önskar då jag livets mening visste
och vad som väntar bortom havets rand.
Men det är inte helt mig här förunnat
att svar på alla livets gåtor få,
Mitt inre väsen lärt mig och förkunnat
att leva rikt vad än som kommer på.
Så har jag frid och ro uti mitt sinne
har full förtröstan vid mitt starka hopp
Jag känner då att livet snart är inne
och jag fullbordat har mitt levndslopp.
Då skall jag evighetens härlighet få skåda
få möta honom på en brusten sky
Ty där skall Jesu kärlek alltid råda
då himlens härlighet är alltid ny.