En grisvisa.
Vår julgris fick jämt heta namnet Särimner eftersom den den alltid uppstod igen. Dock inte lika frekvent som sin namne i gudasagan. Den ursprungliga galten Särimner tillagades alltid av kocken Andrimmer som kokade den i en kittel som hette Eldrimner
Enligt Gylfaginning, i Snorres Edda, kokades och åts Särimner varje dag, men var välbehållen igen på kvällen. Här beskrivs Särimner som en galt. Fläsket från Särimner räckte alltid till de Enhärjar som kom tillstädes. "Sant är att en stor folkmängd kom till Valhall. Dock kom aldrig så många att de icke får tillräckligt men fläsk att äta av den galt som heter Särimner. Den som Andrimner tillagar.
Vår julgris var inte lika snabb att återfödas. Som regel föddes den på våren och som vår ömma moder införskaffade. Till yttermera visso skulle det alltid vara en galt. Vår Särimner tog ett drygt halvår på sig för att komma upp i slaktvikt. Men nyttig var den eftersom den bidrog till en välsignelserik helg med sin medverkan i olika skepnader på julbordet.
Jag citerar ett fragment av en juldikt som min farbror Kristoffer skrev:
För fläske å sylta å kôrven
de gör att tarparskôrven
uti sitt enkle lille sjul,
en gång ôm åre fo känn att dää ä jul.