Ur minnenas arkiv..
När det blivit höst och frosten har bitit sig fast i träd och buskar. När det lackade mot vinter. Då var det dags för det stora höstbaket. Då skulle det bakas tunnbröd som skulle räcka för hela vintern. Då tog mor Signe fram det stora baktråget hällde upp 25 liter sötmjölk med mååånnnga procent grädde. Det var bara den finaste mjölken som dög till brödbak. Når vi blev lite mera vuxen fick vi smågrabbar förmånen att hantera den stora degspaden. För det skulle vara rejält med mjöl. Jäst naturligtvis och kanske också lite sirap, så där en 7-8 deciliter. Det var så kallad kallstöpning så degen tillreddes kvällen före den skulle bakas ut. Rent papper under tråget och ett vedträ så att det lutade lite. Detta för att om degen under natten jäste över kanterna på tråget, vilket hände för det mesta, hamnade det på pappret.
Vid 3-4-tiden på morgonen var pappa Esra uppe och eldade i bakugnen för att det när bagerskorna kom vid sextiden det skulle vara varmt nog för gräddningen.
Bagerskorna hette båda Kristina, en var gift med Pelle Erikson och den andra med Nicke Eriksson varför en benämndes Pelle Kristina och den andra Nicke Kristina. I dagligt tal sa man bara "NickeKeck" o "PelleKeck". Under dagen skulle denna enorma stöpa bakas ut till fina jämna och runda kakor. Som jag tycker var en gigantisk prestation. Jag minns också att när vi kommit till sådan längd att vi att vi nådde upp till hällen med "bakefjala" fick vi ibland prova på att grädda någon kaka..
De nygräddade kakorna lades i en stor låda som placerades i "källarsvalen" där det under hela vintern var minusgrader. Således dåtidens frysbox. Det var sedan geschvint att bara hämta ur förrådet då man skulle ha sig en smörgås. En tunnbrömacka me "blana" på, va väldet gött å få. De idoga svägerskorna fick väl någon krona för sina dagsverken. Men gött´e brö baka damm.