Det sakrala språket.
KäraHustrun och jag besökte kyrkan på förmiddagen för att övervara en Gudstjänst. Vid det tillfället kom vi att samtala om det språk vi använder i kyrkan. Är det kanske så tillkrånglat och svårt att förstå att den vanliga människan inte kan ta till sig det. Ett språk är ju inte bara bokstäver, ord och meningar. Det är ju också attityder och hur vi uppträder. Det finns något som också kalla kroppssspråk. Och språkmiljö. Kanhända rör vi oss så konstlat och annorlunda i kyrkan att människor känner främlingskap av den anledningen. Det är ju i grunden tänkt att kyrkan och försmalingen skall vara lika som en hemmiljö. Den miljön är inte helt perfekt alla gånger men den förmedlar en god och generös atmosfär som göt att de som kommer känner trivsel och gemenskap. Med den kravlöshat som ett gott hem kännetecknas av. Vi kom inte till någon slutgiltig lösning eller uppfattning på spörsmålet men intressant var det i alla fall.
Så har vi åter gått över till så kallad vintertid och det föranleder mig att även i år bifoga den dikt som hörr denna procedur till.
Sä håll till godo.
En timme tillgodo.
En dagsvers med anledninga av att vi går tillbaka till vingtertid.
Häromdagen fick vi en timme tillgodo
Just den tid vi förlorade sist
Då är vi tllbaks till den punkt där vi stodo
Till ruta ett, jomenvisst.
Men tiden är en besynnerlig gåta
den lär vi väl aldrig förstå
Att lösa den gåtan lär väl ej båta,
men vi får väl leva ändå
Lär oss att bruka den tid som är given
med all den visdom vi har
Det är den bön som alltid är skriven
Även för kommande osedda dar.
Hjälp oss att leva tryggt i Hans händer
bruka var dag som ett liv.
Vara frimodig vad som än händer
visdom Herre oss giv.
Om vi då har till godo en timme
hjälp oss då att bruka den väl
så att alla omkring oss förnimme
vi är en tllgång för var enslig själ.