Ödebygd.
I dag hade vi avslutning på Gubbröranträffarna för säsongen. Det föranledde oss att göra en resa genom större delen av Björna gamla socken. När vi kom till socknens norrra delar var det som att resa genom ett öde bygd. Vi passerade Älghult. Lövlund., Lockstatorp, Angsta, Uddersjö Aldertjärn, Storsel, Södersel och Berg som alla är gamla skogsbyar men som numera är helt avfolkade så till vida att det inte finns några åretsuntboende. Vi kom till Backe där vi besökte Göte Nordmar som bor där i stort sett åretrunt. Tillsammans med en kvinna han kallade sammanboende utgör de de enda invånarna i ett område stort som halva Blekinge.
Vi satt och resonerade om framtiden för alla dessa övergivna bosättningar. Den ser minsann inte särdeles ljus ut. Skogsskötseln som förr betydde arbete och utkomst för byarnas arbetsföra har numera övertagits av maskiner som i framtiden nog kommer att bli förarlösa. Då kommr all skogshantering att styras från någon stor ledningscentral belägen kanske i Umeå, Stockholm eller Bristol. Centralens geografiska läge är betydelselös eftersom det hela styrs via speciella satelliter. Även lastbilarna som fraktar virket ner till industrierna räknar man med tiden kan göras förarlösa. I ett sådant perspektiv kommer vårt norrländska hemland inte vara i behoiv en enda människa på plats för att förse världen med trä och massaprodukter. Ett makabert framtidspespektiv men en ralistisk verklighet om bara några decennier.
Sett ur den synvinkeln är det skönt att under en natts vila somna ifrån alltihopa.
Gonatt och gomorron.