Ett teaterstycke.
Entrén var dramatiskt unik
Med förunderlig charm din mimik
du gjorde succé direkt
och när du fällde din första replik
du fyllde salongen av ditt primalskrik
som från himlen en fläkt.
Så började livets teater en gång
Det stycke som varade levnaden lång
Med första akten
Ömsom var dräkten tämligen trång
Ömsom fylldes teatern med sång
Bara att hålla takten.
Dagar och år på scenen du stod
du sökte klara var tidsperiod
med den rätta tekniken.
Du visade verkligt hjältemod
när du memorerade var episod
för att roa publiken.
I sista akten ridån sänkes ner
på livslångt drama slutet du ser
något av värde försvunnit.
Det är ett mäktigt crescendo som sker
ty allt av verklighet finns inte mer
till livets final du hunnit.