Aftonsång.
Det lider emot kväll, dagen är till ända
mitt verk är slut, bringat till final.
En aning av ett stoft skall i mitt sinne lända
blott ett korn i universums stora sal.
Om än så smått och ringa skall det ändå ge
en liten aning utav evigheten.
När det mot natten lider vill jag mig bege
till rofylld nejd och känna trivsamheten.
I tidens längd och mina dagars rad
var ny morgons absoluta ro
När livets timmar bildar en parad
så tidens rara rosor där kan gro.
Då har jag slutligt funnit stillsam frid
från dagens många små bestyr
till ända är all strävsam jäkt och strid
då jag från tidens trånga trängtan flyr.
Jag sluter mina ögon, stillheten är min
dagens larm har tystnat, sakta domnat
med ljuvlig harmoni och rofyllt sinn
jag i morfei armar lugnt har somnat.
Att finna rofylld vila är en skatt
som mig berikar, skänker stilla ro.
Den ger mig krafter, hugsvalar mig så att
jag slutligt vilar ut i tryggat bo.
Så kan jag modigt möta morgondagen
Med krafter som jag fått på nytt.
I nirvana bad min själ är tvagen
så all min djupa ängslans oro flytt.